Vissa föremål är mer besjälade än andra. Första gången jag besökte Gotlands museums magasin och fick se alla dessa fårade 800 år gamla madonnor och helgon stående på vanliga hyllor, uppradade som i en evig väntan, så var jag såld. Så vackra, så sorgsna, så sargade av tidens tand och människors böner. Från början var de bjärta med rosiga kinder och guldkantade kläder. PÅ vissa ställen kan detta fortfarande skönjas, men de allra flesta har tappat sitt skal och står som nakna och sanna inför oss. Jag blir fjantigt poetisk av dem, vilket jag gillar.
Nu ca ett år senare håller vi på att flytta de flesta av dessa vackra madonnor och helgon till en stor monter i utställningen Medeltidens Gotland (som invigs om ett par veckor! IIIHHH!). Jag älskar massverkan. Alla dessa statyer skulle med fördel kunna visas en och en, men alla tillsammans berättar även om Gotlands rikedom och överflöd under medeltiden.
Att ta på och försiktigt lyfta en staty på 800 år, försiktigt in i montern, är läskigt men spännande. Lite skört, ostadigt och tungt. Statyn kommer nära och det blir nästan lite personligt och för intimt, jösses det är ju ändå ett sakralt föremål!
Helgon överlag är ett otroligt spännande historiskt område som är värt mer uppmärksamhet. Vilka berättelser! Jag är otroligt morbidt förjust över hur de visar upp sig med sitt martyrskaps symboler. Som helgonen här ovan som blev halshuggen; hållandes i sitt eget huvud (som dessutom på oförklarlig väg växt på plats igen). Helgon har verkligen oväntade talanger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar