Det är kul att se hur vårt galleri förvandlas varje månad i händerna på en ny konstnär. Just nu fyller omsorgsfullt ihopvirade plastbollar i glada färger nästan hela golvet. Att mötas av dem varje morgon när jag kommer till galleriet är glädjefyllt. Barnets väcks till liv och jag får lust att precis som minstingen springa mellan bollarna hit och dit utan att nudda! Jag gillar verkligen bollarna, de tar på ett självklart sätt plats. Var och en har sin personlighet, ingen är den andra lik, precis som oss människor. Och precis som oss människor är de byggda lager på lager, oregelbundet och nästan organiskt ihopsnörda på olika sätt men med samma rädsla för att visa -vårt kanske fulare?- innersta.
I kontrast, eller snarare i harmoni med bollarna finns linjerna. Teckningar på väggarna med massor med linjer eller bara några få. Raka linjer, så många ibland att formen blir böljande. Lite snett här och där för att som medvetet testa var gränsen går för irritation över det operfekta. När blir något för mycket, när är det för lite (och därmed tråkigt) och när är det darrande intressant, liksom on the edge?
Teckningarna förstärker även linjerna i bollarnas snören. Får mig att se. Ytterligare en dimension uppenbaras.
Teckningarna förstärker även linjerna i bollarnas snören. Får mig att se. Ytterligare en dimension uppenbaras.
Utställningen heter "Things fall Apart" och konstnären heter Veronica Lindblad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar