Johan Urban Bergquist intar galleriet

Nu händer det saker i galleriet igen. Jag sitter vid mitt skrivbord och tjuvkikar som vanligt på det som händer när en konstnär kommer till den nya rumsligheten där hen ska visa sin konst. Den här gången är det Johan Urban Bergquist som gör sig hemmastadd. Han filurar och funderar där nere. Konsten packas upp och rummet prövas. Vi pratar litegrann då och då. Jag försöker bjuda på kaffe men han avstår. Vi upptäcker att vi båda två har "egyptiska" tatueringar, han en scarabé och jag ett Anch. Han har tydligen läst egyptologi vid Uppsala Universitet för en massa år sen. Jag blir lite avis, det är en av mina drömmar som jag ännu inte uppfyllt, det och att ha höns.    

Han ser lite ut som min egen Johan, den här Johan. Men hans skägg är större och coolare. Han har ett alterego som heter Alice (precis som vår granne frisörsalongen!) och jag hoppas vi får se lite av hen i utställningen. Han är lite hemlig, Johan, så vi vet inte riktigt än vad det blir. Det är spännande! På lördag är det vernissage, då vet vi!

Digerdöden på Gotland

En av anledningarna att jag fick jobb på Gotlands museum som formgivare är det att jag arbetar dramatiskt och lyfter fram de viktiga vändpunkterna i historien och sätter föremålen i ett sammanhang. Det dramaturgiska manuset skrivs som en grund till hela utställningen och skeenden lyfts fram i rummet som besökaren inte bör missa för att förstå sammanhanget. En av de viktigaste vändpunkterna i Gotlands historia är digerdöden. Den inföll 1350 och efter dess framfart avstannade bland annat allt kyrkbygge på ön vilket visar på utarmningen av manskap och välfärd. Många dog, men exakt hur många vet man inte.

För att få besökaren att stanna till och läsa texten om digerdöden har jag målat Döden på väggen. En medeltida Lieman redo med pilbågen att döda. I sällskap av några pestloppor skördar han glatt liven på de stackars 1300-tals människorna vars namn kommer finnas på väggen.

Dessa är namn som skrevs upp i Visbyfransiscanernas bok 1350:

Prästen, broder Gödeke död 18 juli

Prästen och sakristanen broder Fredrik död 7 augusti

Winand Stolte död 8 augusti

Prästen broder Helmik död 9 augusti

Greta, tjänarinna hos herr borgmästare Olof död 10 augusti

Gerhard Kyren död 12 augusti

Akolyten broder Sivike död 15 augusti

Estrid från Torget, mor till broder Konrad död 18 augusti

Herbord Bolte död 22 augusti

Broder Everhard död 31 augusti

Prästen broder Rembold, tf kyrkoherde i S:t Per död 4 september

Herr Olof, kyrkoherde i Hangvar död 11 oktober

Herr Boter, kyrkoherde i Tofta död 6 november

 

För att få upp Döden och pestlopporna på väggen använde jag mig av det beprövade knepet: OH-projektor. Suveränt hjälpmedel i utställningssammanhang om man frågar mig, en klar favorit! 

Snart är det invigning!

Den 6 Juni är det dags, då ska utställningen Gotlands medeltid vara klar! Egentligen måste den vara klar några dagar innan så att pressen får se det färdiga resultatet också, men den 6 Juli kommer ju Kungen och Drottningen.

Såhär ungefär 2 veckor kvar innan den stora dagen så händer det massor i utställningsrummen! Nya saker varje dag.

Lilla vackra Viklaumadonnan, som bara är en kopia, sitter snällt och väntar mot en vägg.

Alla montrar har fått glas och lister, men de flesta gapar tomma än i väntan på sina föremål.

Lisen och Lasse hjälper Jesus på plats i sin monter. 

  

På en vägg är "pergamentsrullen" färdigmålad för namnen på medeltida människor som bodde på Gotland under 1200-talet.

Stavkyrkan har fått sina inramande stenar,

och Ygdrasil har fått sin röst.

I galleriet

Det är kul att se hur vårt galleri förvandlas varje månad i händerna på en ny konstnär. Just nu fyller omsorgsfullt ihopvirade plastbollar i glada färger nästan hela golvet. Att mötas av dem varje morgon när jag kommer till galleriet är glädjefyllt. Barnets väcks till liv och jag får lust att precis som minstingen springa mellan bollarna hit och dit utan att nudda!  Jag gillar verkligen bollarna, de tar på ett självklart sätt plats. Var och en har sin personlighet, ingen är den andra lik, precis som oss människor. Och precis som oss människor är de byggda lager på lager, oregelbundet och nästan organiskt ihopsnörda på olika sätt men med samma rädsla för att visa -vårt kanske fulare?- innersta.

I kontrast, eller snarare i harmoni med bollarna finns linjerna. Teckningar på väggarna med massor med linjer eller bara några få. Raka linjer, så många ibland att formen blir böljande. Lite snett här och där för att som medvetet testa var gränsen går för irritation över det operfekta. När blir något för mycket, när är det för lite (och därmed tråkigt) och när är det darrande intressant, liksom on the edge?

Teckningarna förstärker även linjerna i bollarnas snören. Får mig att se. Ytterligare en dimension uppenbaras.

Utställningen heter "Things fall Apart" och konstnären heter Veronica Lindblad.

läs mer:  http://www.centralgalleriet.se/aktuellt

Slitna helgon och sorgsna madonnor

Vissa föremål är mer besjälade än andra. Första gången jag besökte Gotlands museums magasin och fick se alla dessa fårade 800 år gamla madonnor och helgon stående på vanliga hyllor, uppradade som i en evig väntan, så var jag såld. Så vackra, så sorgsna, så sargade av tidens tand och människors böner. Från början var de bjärta med rosiga kinder och guldkantade kläder. PÅ vissa ställen kan detta fortfarande skönjas, men de allra flesta har tappat sitt skal och står som nakna och sanna inför oss. Jag blir fjantigt poetisk av dem, vilket jag gillar.

Nu ca ett år senare håller vi på att flytta de flesta av dessa vackra madonnor och helgon till en stor monter i utställningen Medeltidens Gotland (som invigs om ett par veckor! IIIHHH!). Jag älskar massverkan. Alla dessa statyer skulle med fördel kunna visas en och en, men alla tillsammans berättar även om Gotlands rikedom och överflöd under medeltiden. 

Att ta på och försiktigt lyfta en staty på 800 år, försiktigt in i montern, är läskigt men spännande. Lite skört, ostadigt och tungt. Statyn kommer nära och det blir nästan lite personligt och för intimt, jösses det är ju ändå ett sakralt föremål!

Helgon överlag är ett otroligt spännande historiskt område som är värt mer uppmärksamhet. Vilka berättelser! Jag är otroligt morbidt förjust över hur de visar upp sig med sitt martyrskaps symboler. Som helgonen här ovan som blev halshuggen; hållandes i sitt eget huvud (som dessutom på oförklarlig väg växt på plats igen). Helgon har verkligen oväntade talanger!