Sveriges Fängelsemuseum

Den första stora utställningen som jag var med och skapade: Hotell Hamilton. Nu 10 år senare ska vi ta en dust med varandra igen! Jag känner mig hemma.

ipads i utställningar

Under hösten ska Sveriges Fängelsemuseum uppdatera sin första utställning "Hotell Hamilton" med modern teknik. Det är 10 år sedan den invigdes och det har ju hänt en del på teknikfronten sen dess. Då när det begav sig var både Katarina Kallings, som var projektledare och jag, som var formgivare, helt inne på att inte ha några skärmar i utställningen. Dåtidens teknik var för dålig och de utställningar som gjordes med teknik fick ofta en hel del problem. Nu är ju som sagt läget annorlunda, så nu äntligen ska vi få bort lite text från väggarna och skikta in det i en skärm. Vi har precis börjat titta runt, och funderar lite lätt på att använda ipads då cellerna som utställningen är i är små och tekniken får inte ta över visuellt. Dock kanske ipad plattan känns för liten. Sen måste den förstås säkras både innehållsmässigt och materiellt. Vi har vårt nästa möte på torsdag och jag har kollat lite på internet för att se vad som finns där för möjligheter och information i frågan. Sprang på det här företaget http://www.lilitab.com/ som säljer kioskinstallationer för ipads. Är en möjlighet. Kanske inte den ultimata för museum kanske då den känns lite för mycket mässhall, men inspirerad kan man ju bli. :)

Och här finns det massor av info!
http://blogg.museiteknik.com/category/04-skarm-rorlig-bild/

Att hamra upp en skylt

Joe Hill gården ligger bara ett stenkast från min ateljé. En gömd idyll mitt i Gamla Gefle. Joe Hill är nog den mest kända person som vuxit upp i stan, en son av staden att vara stolt över (men när han levde här hette han Joel Hägglund). Trots hans storhet drivs Joe Hill gården helt på ideel basis och de engagerade har oerhört svårt att få pengar till att hålla öppet eller till arrangemang. Synd tycker jag och många med mig. Iallafall. 2 små textskyltar behövdes bytas ut. Självklart ställer en upp. I fredags tog jag så Johan under armen och de utskrivna texterna i handen och gick dit. Passade på att fota lite också, samt kolla om det finns något annat jag kan åtgärda under hösten. När jag och Christer Forsberg gjorde utställningen för 3 år sedan var resurserna knappa och därför blev inte allt i bästa kvalité. Sen har ju spottar en benägenhet att ändra läge, och saker hamna snett.

Hela utställningen är inhyst i 3 rum på Joe Hill gården, samt en trapphall. Ovan fotografier är från rummet med tema musik. Joe Hill spelade ett flertal intrument, men det var med gitarren han blev känd. Hans specialité var egentligen texten. Han skrev om texten på moderna trallvänliga slagdängor och det så bra att plötsligt sjöng hela USAs arbetarbefolkning hans version istället för den rätta. Texterna var fulla av humor men slog ner på både präster och arbetsgivare. Inte undra på att han ansågs vara en fara för makten.

 



Rummet bredvid musikrummet handlar om organiseringen. Hur Joe Hill och andra emigranter i USA utnyttjades som tillfällig arbetskraft utan rättigheter. Om IWW och agiterandet. Och om hur makten försökte splittra och förstöra deras verksamhet med utsända "detektiver".

 

Det tredje rummet är minnesrummet där besökaren ska få en känsla av hur det kan ha sett ut tidigt 1900-tal i huset. Där finns även fotografier på familjen och Joe Hill som liten. I det här rummet ska Joe Hill och hans bror ha bott när de var ungdomar. Det var här skyltarna skulle ändras. Hur det gick? Johan fick ta över hammaren...

 

Kärlekskonst

      

"Min Älskling" är konst av Maja Spasova som upplevdes under Stockholms Kulturfestival. Under Centralbron roddes vi 2 och 2 i små ekor mellan pelarna. Vid årorna satt unga män, lagom glada åt sitt sommarjobb. Jag sattes i fören, en speciell upplevelse då vår unga man gång på gång råkade ro rakt in i en betongpelare. Tjong! På pelarna satt högtalare varifrån ljud från gräshoppor och mummel och "älskling!" utrop hördes. Jag tror vi hade hört mer om inte vår unga man plaskat så med årorna i vattnet så mycket när han rodde. Jag försökte faktiskt verkligen höra, men det förblev något som inte kunde tydas.

Men trots, eller kanske till och med tack vare detta var det en storartat upplevelse! Tåget som bullrade ovan oss, det starka dagsljusen som hägrade utanför. Och visuellt var den oslagbar, iallafall för mig som är lite torsk på när karga urbana miljöer möter naturens mjukhet och rörlighet. Hela konstverket blev som kärleken kan vara. Största skillnaden var kanske den att vi hade flytvästar som skulle rädda oss om vi trillat överbord.

Hemslöjd!

I helgen var det Formexmässa i Stockholm men jag och Katarina (finaste vännen från Sveriges Fängelsemuseum, dagen till ära friskäppt) hade faktiskt den goda smaken att i år skippa den och istället besöka hemslöjdutställningen på Liljevalchs. Kändes som ett bra val! Istället för huvudvärk fick vi inspiration och energi! Så mycket fantastisk härlig skaparkraft! Fröjd!

    

                          

    

                    

Utställningsformmässigt gick utställningen i de råa och enkla materialens tecken. En del utställningstekniska lösningar var enkla och snygga, andra kanske lite väl grova. 

Jag måste ärligt erkänna att jag inte förstod alla utställningsformsdetaljer. Som montern med de långa tentlaklerna som innehöll lampor. Först tänkte jag att det var ett kul sätt att föra ut ljus i ett rum där det inte finns spotlights, men sen såg jag att det fanns spotlights i taket och då föll det, iallafall i det här rummet. Inuti tentakelmontern låg yllebroderade kuddar och sov med lugna sköna andetag. Kul idé, tyckte jag och Katarina, som båda är förtjusta i sådana utställningsgrepp. Men sen började vi fundera, borde det inte varit sovkuddar? Yllebroderade kuddar i den här rektangulära formen var väl ändå till för att sitta fint på i vagnen när man skulle till kyrkan? Men egentligen, gör det nåt? Nä, faktiskt inte. Den här utställningen handlade inte om det historiska bruket av hemslöjden, utan om den fantastiska skaparkraft och sprudlande energi vi har idag. Och då får formen lekas fram, det får vara bara kul!