Åkte upp till Jämtland förra helgen med döttrarna för att fira morfars födelsedag och leka med kusin Ossian. Självklart passade jag på att ta en tur till Jamtli, ett av mina favoritmuseum! De kulturhistoriska utställningarna lektes igenom med barnen. Sen var det dags för den tillfälliga utställningen "När och Fjärran" som är ett samarbete mellan Nationalmuseum och Jamtli. Säkerligen ordentlig påkostad.
Men snark vad tråkig...
Visst, fina tavlor, hög klass på konsten, men konsten kom inte till sin rätt. Texterna iddes jag inte läsa. Kändes som jag redan sett utställningen flera gånger innan. Uppfattade heller ingen tydlig intressant infallsvinkel som aktualiserade verken. Ja, många konstnärer reste på 1800-talet. Och?
Lätt besviken tog hissen oss upp till översta våningen där mer konst visas i en tillfällig utställning. Här en Jubileumsutställning, Jämtlands läns konstförening firar 100 år och firar detta med att visa ett urval ur sin samling. Samlingsutställningar brukar vanligtvis vara det som får mig att somna, men si nu blev det tvärtom! Vilken härlig utställning!!! Sprudlande och kreativ, rörig och brokig, levnadsglad!
Istället för skylt vid varje tavla fanns det här ställ framför varje vägg med väggen avfotad och numrerad. Funkade utmärkt infomässigt och störde minimalt. Att ställen var i rostig metall kändes kanske lite udda i sammanhanget, men tänker att de nog återanvänt dem från en annan utställning. Och återanvändning är ändå det bästa när det går, det ska alltid eftersträvas!
Hela Jubileumsutställningen andades sitt syfte: "Se vad mycket konst vi har i vår samling! Så mycket konst som gjorts i vårt län!" Klockrent! Utställningen "När och Fjärran" hade behövt lite mer av detta självklara existensberättigande för att lyfta.
Äldsta dottern föredrog att stirra upp i taket... Fram för mer sängar i konstutställningarna!
